Förmiddag i vildmarken

Jag vaknar av att det ringer. Halv nio den här gången - Inte så farligt! På väg till telefonen hinner jag öva bort min nyvakna röst; Hrrmm, Tomas! Hrrk, Tomas!  Plus att jag hinner hitta på flera trovärdiga ursäkter till varför jag fortfarande sov - ifall den som ringer skulle genomskåda mitt tillstånd. Det har hänt att man blivit tagen på bar gärning ännu senare.Då räddas situationen genom att inte svara, utan låta telefonsvararen slå på - Den kommer att hänvisa till mobiltelefonen. Själv rusar man och slår på densamma, vrider på vattenkranen i köket och hoppas att det ska låta som ett riktigt vattenfall.
Det är krävande att leva upp till sitt rykte som morgonpigg vildmarksfotograf.